Jag lovade mig själv. Jag lovade mig själv att inte skriva om det här, men ja vet inte om jag klarar av det längre...
När man älskar någon och den någon gör en besviken genom upprepade handlingar som är skadligt för den personen, då gör det ont. Man känner sig dum som inte vågar hjälpa, man känner sig dum som  försöker göra något åt saken. Ibland känner man ingenting. Ibland blir man bara besviken och arg samtidigt som man tycker synd om personen. Man känner sig förvirrad. Man vet inte vad man ska göra och man undrar hela tiden vad anledningen är att den här personen gör som den gör man man vågar inte fråga. Man är rädd att förlora personen i fråga och det gör alldeles för ont för att tänka igenom saken och få allting klart.

Nu är det för sent. Jag ljög.