Gick på bio med babylove idag och såg Prinsessa, en väldigt tankvärd film som berör på alla nivåer =)

Tyckte verkligen om den och det blev inte sämre av att Stasse va med ;-) grr!<3

Det som däremot va irriterande va självklart alla fjortisar, men speciellt en utav dem; en rapande, "flintis-goes-puffis" äckel som trodde att hon var något genom att käfta upp sig när alla sa till henne och hålla käften.
men inte gav hon sig, nej då- istället fick vakter & personal tillkallas och man va tvungen att stänga av filmen för att hon skulle börja gnälla på att "det va bio och då får man skratta" (visst- men om man kommer till filmens sorgligaste del så är det inte läge att skratta, plus att man förstör filmen och förstör för andra!)

Hon tog typ 10 min på sig att sätta på sig sina jävla skor och sedan gick hon sakta ner medans publiken apploderade ^^ Hatar sånna där människor...Lägg ner nästa gång bara!

Hur som helst- fantastiskt film om att försöka vara den man är och skita i vad alla andra tycker :)

Haha, när den va slut var de flera som pratade om hur bra det hade varit att någon hade sagt till och att hon som tvingades ut ur salen va så pinsam, än om hur bra filmen va ^^ men jag tror att den påverkade alla!

Natti natti, hörs imorgon- då är det studiedag!

Här ser ni världens bästa mormor!<3

Min mormor är 75 år gammal, 5 år i sinnet (trots att hon inte har alzheimers) och 50-60 år i kroppen!

Hon har en bärbar dator sedan ca 4 år tillbaka, där hon antingen brukar maila mig eller prata på MSN och hon kan smsa och ta bilder med mobilen :P

Det finns verkligen ingen annan som hon =D <3

Idag ringde hon och sa att hon hamnat på sjukhus... Hon lät precis som sitt vanliga jag men berättade att hon troligen hade fått en hjärtinfarkt och att hon hade syrgas, slangar och grejer runt omkring sig...

Jag blev jätte rädd samtidigt som jag inte kunde förstå vad det egeneligen var hon sa. Mitt hjärta klappade fortare och fortare samtidigt som jag klåttrade ner vart hon låg någonstans på en bit papper, då jag hör henne säga;

"Du ska inte vara ledsen, du ska bara tänka att de tar hand om mormor här och att hon får den hjälp hon behöver"

P.g.a att hon lät likadant som hon alltid brukar då hon pratar med mig så lugnade jag mig och sa att jag absolut skulle ringa henne senare ikväll och imorgon och alla andra dagar och att hon skulle krya på sig!

  Fick mig en riktig funderare när hon också sa att hon inte mått så bra på ett väldigt långt tag och blev ledsen då jag faktiskt började tänka- man kommer inte alltid ha sin mormor i livet =( liksom alla andra man kommer missta..

Jag älskar henne verkligen och vet inte vad jag ska ta mig till när hon är bort...

Men än är hon i livet, min mormor, och det är jag glad för, att hon får vara min mormor lite till :D <3